..som en tankekarta

Jag sitter på tåget på väg mot det jag tror kan resultera i framtida instinkt. Jag känner riktigt hur jag ett antal meter från behandlingshemmet tar på mig en mask av aggression och misstänksamhet mot alla - och jag inser lika mycket att den inte borde vara där. Så fort jag satte mig på tåget i borlänge började jag förbereda mig på att slåss, även fast jag nånstans visste att jag inte skulle behöva. Jag antog automatiskt att alla turkar var kriminella och att alla såg på mig vilken pundare jag var - men någonstans inombords hittade jag också en del som insåg att det faktiskt inte var så. Jag är fortfarande jävligt nervös, men det får väl vara så. Jag känner att jag inte kan skriva blogg på tåget som jag trodde, jag bara upprepar mig själv - kanske för att jag inte är så värst fokuserad på att skriva just nu utan snarare på morfarn som sitter bredvid, ungen bakom som ska flyga för första gången själv imorgon, thailändarna på andra sidan kupén med varsin kamera på väg till köpenhamn..

Kent idag.