grateful dead
Ensam är stark är nytt begrepp som jag mer och mer börjar förstå mig på. Insikten om vad egentlig frihet innebär hemsöker mig oftare och oftare, och jag börjar förstå att jag med hjälp av drogerna har stannat i psykisk utveckling. Sakta men säkert lär jag mig att tänka igen, på ett sätt som jag inte kommer ihåg att jag någonsin gjort. Nu när jag är drogfri tänker jag på ett sätt som skänker mig mental struktur, och jag njuter av att kunna slappna av och låta saker vara som de är. Jag känner mig pånyttfödd. Jag söker förståelse istället för förändring och jag ser ett hopp som tidigare aldrig existerat. Jag förundras över mitt beteende dom senaste åren, jag är inte längre förvånad över att människor i min omgivning har tagit avstånd och inte heller förvånad över hur mitt liv kunde bli som det blev. Jag trodde aldrig att droger kunde vara så fruktansvärt sinnesförändrande som jag har insett nu när jag fått smaka på nykterhet, och det är nog det enda jag är uppriktigt förvånad över.
Jag är tacksam att jag får vara här. Jag är tacksam att jag inte dog i användadet av kemiska substanser, för det var riktigt riktigt nära. Jag är glad att jag har kommit till ett behandlingshem där alla verkar vara motiverade och målinriktade medmänniskor som accepterar alla i deras omgivning. Här finns inget skitsnack och inga lögner, ingen gruppering och ingen som går på tå runt någon annan. Här finns ärlighet, öppet sinnelag och villighet och inget annat - vilket gör min egen behandling oerhört mycket lättare än jag hade trott att den skulle bli.
Trots alla positiva aspekter finns det naturligtvis negativa kvar. Jag måste genomlida mycket ångest för att komma till mina framgångsgivande insikter, och vissa dagar kan det göra såpass ont att jag vill sticka härifrån. Många gamla minnen hemsöker mig, och jag måste stå emot viljan att ta kontakt med gamla nära och kära -.dels för att jag är rädd för reaktionen men också för att jag inte vill riva upp gamla sår som jag kanske har åsamkat. Jag ångrar en stor del av mitt liv, och jag är medveten om att vissa delar får jag aldrig tillbaka - men det är synd - för jag vet att jag skulle kunna ge dessa människor så mycket mer än jag gjort. Saker hade nog sett väldigt annorlunda ut om jag inte hade varit narkoman.
Jag tror att jag ska börja skriva lite oftare, men terapin suger ut allt ur mig och jag blir oftast ganska tom så fort jag sätter mig framför bloggen. Vi hörs.
Jag är tacksam att jag får vara här. Jag är tacksam att jag inte dog i användadet av kemiska substanser, för det var riktigt riktigt nära. Jag är glad att jag har kommit till ett behandlingshem där alla verkar vara motiverade och målinriktade medmänniskor som accepterar alla i deras omgivning. Här finns inget skitsnack och inga lögner, ingen gruppering och ingen som går på tå runt någon annan. Här finns ärlighet, öppet sinnelag och villighet och inget annat - vilket gör min egen behandling oerhört mycket lättare än jag hade trott att den skulle bli.
Trots alla positiva aspekter finns det naturligtvis negativa kvar. Jag måste genomlida mycket ångest för att komma till mina framgångsgivande insikter, och vissa dagar kan det göra såpass ont att jag vill sticka härifrån. Många gamla minnen hemsöker mig, och jag måste stå emot viljan att ta kontakt med gamla nära och kära -.dels för att jag är rädd för reaktionen men också för att jag inte vill riva upp gamla sår som jag kanske har åsamkat. Jag ångrar en stor del av mitt liv, och jag är medveten om att vissa delar får jag aldrig tillbaka - men det är synd - för jag vet att jag skulle kunna ge dessa människor så mycket mer än jag gjort. Saker hade nog sett väldigt annorlunda ut om jag inte hade varit narkoman.
Jag tror att jag ska börja skriva lite oftare, men terapin suger ut allt ur mig och jag blir oftast ganska tom så fort jag sätter mig framför bloggen. Vi hörs.
Kommentarer
Trackback
