..som en tankekarta

Jag inte sova. Jag kan inte sluta tänka på henne och liksom känna henne nära, fast hon inte är det. Jag hör hennes röst från andra sidan rummet, och ibland svarar jag tillochmed. Jag känner hennes andetag i nacken och hur det ryser till när hon viskar i mitt öra att hon är min. Jag kan slappna av när jag får ligga i hennes hamn, höra hennes hjärta slå och jag vet att det slår för mig. Jag tror aldrig någonsin kan förstå det här, men det är..

Nu gör jag väl ett nytt försök, sömn. hm. 1,2,3,4,5 får. Hur långt behöver man räkna?